Några fler händelser...
Kortare eller medellånga händelser
För mig spelar även dessa "incidenter" en stor roll i bilden av "min narcissist"
Fördjävlig i mun... äcklig!
Bror berättade om en man "som ser helt fördjävlig ut i mun... trasiga svarta tänder m.m. Han är äcklig, men han är också väldigt trevlig mot mig!"
Jag säger mot: "det var ett taskigt uttalande då du inte vet orsaken, han kanske har tandläkarskräck, dålig ekonomi eller vad som helst. Du vet ju inte omständigheterna!"
Min bror svarar med ett sorts "bröööl" i telefon och skriker "hej då" och bryter samtalet.
Så gör ingen mot mig utan att det fastnar som en vass tagg i mig - kanske är jag finkänslig?
Mera tjat - husbil
Här kommer ytterligare en tjat-sekvens som pågått
de sista åren av vårt broderskap:
"Har ni köpt husbil än?", "Varför har ni inte köpt husbil än?", "var har du nya husbilen?" m.fl. liknande frågor baserat på en husbil vi aldrig köper.
Vid varenda kontakttillfälle kom dessa frågor.
Vad är det han inte förstår? Han förstår hur han ska stärka sin självbild med att försöka få oss dit han vill/testa oss... eller vill han "bara" ha möjligheten att låna husbilen?
Jag upprepar: vad är det han inte förstår? Kanske han tror att jag är så jävla dum att jag går på hans tjat? Plågsamt tjatigt, men han fattar inte det.
Måste veta allt - ALLT!
Min syster och svåger gjorde en mycket klantig och dyr internetbeställning. Brorsan lovade hjälpa dem ur den ekonomiska knipan. Han påstod att han måste veta allt om dem, pengar på banken, deras inkomster m.m. ALLT, annars kunde han inte hjälpa dem! I slutänden visade det sig att han inte gjorde ett skit, men fick fördjupad insyn i deras ekonomi och liv. Han överlät all hantering till sin äldre son, då han själv inte klarade uppdraget.
Information ger makt/överläge! Det var en ren pissning på min, som vanligt hjälplösa, syster.
Herregud så han har nedvärderat dem under alla år och denna händelse gjorde inte saken bättre.
91 minuter lång nedvärdering
En sen höstkväll ringde min bror. Helt tydligt behövde han tanka sitt EGO, på min bekostnad.
Helheten i samtalet var att tala om alla bristfälligheter i vården i staden där vi bor. Hur dålig vården är/var, att vi är usla på att nyttja de resurser som finns, hur dåligt motiverade vi var inför att få hjälp.
Parallellt beskrev han, med stor passion, all hjälp han och sambon får, hur enkelt och naturligt bra vården fungerar i deras stad, och hur han och sambon accepterar alla vårdinsatser de erbjuds, och allt är så bra.
Finns det någon som förstår att jag var förbannad efter samtalet som enl. samtalsloggen visade på 1:31:46.
Snacka om att han fick "full tank" till reapris som borde räcka ett tag, det var ju bara brorsan...
Nu har vi kommit jävligt nära en brytning av broderskapet.
Zlatan är bra, men...
En liten fotbollsdiskussion uppstår där jag påstår "att jag upplevt att Zlatan inte alltid varit till sin fördel i landslaget.
Att övriga laget förlitat sig allt för mycket på Z och inte vågat ge sitt yttersta. Att han har sänkt laget med sin närvaro." Bror kommenterar lugnt att "det är FEL , så är det inte, han är alltid bra!" Ett helt OK svar om man tycker så.
Provokativt upprepar jag mig lite senare vilket leder till nytt utlåtande av min bror, men nu blir nyansen på svaret helt annat, hårt, vasst och mycket bestämt, på ett o-omkullrunkeligt sätt :
"NEJ SÅ ÄR DET INTE". - Narcissisten har ju aldrig fel!
Felfri
När "min narcissist" börjar prata inleder han ofta med "SÅ HÄR ÄR DET:" och viftar med ena handen. Redan där visar han att han är oemotsäglig och har aldrig fel (oavsett om det är fel eller inte). Vore det fel så finns det alltid omständigheter* han kan luta sig mot.
En gång sa jag åt honom att "märkvärdigt, men du har aldrig fel". Hans svar var: "Jag vet - jag är väldigt kunnig och insatt i det mesta". Då är man mycket nöjd med sin biffiga självbild och mår väldigt bra på ytan.
Tänk att alltid vara felfri! Jag blir bara skitnödig när jag vet att han förmodligen inte alls mår bra i själen.
* han är väldigt förutsägbar och använder standard- klyschor som omskrivs i vad jag kallar "Narcissisthandboken".
Lite på fyllan
Jag kom körandes från Norge en fredagskväll, hämtade frun och vi for vidare till vår stuga. Telefon ringde, det var brorsan. Han frågade "vad gör ni?" Svaret blev "vi har just ätit ett par varmkorvar". Hans kommentar till det var "Ni är ju inte riktiga stugägare som inte sitter ute och grillar korven på en riktig eld..."
"Vad har ni annars gjort?", frågar han". Svaret blev "jag har varit i Norge på en mässa", "Varför det, Norge är ett jävla skitland, där kan du väl inte vara?" var hans kommentar.
Han fortsatte med "vad åt ni i Norge?"
Jag berättade "att ena dagen åt vi jättegod lax och andra dagen fick vi en härligt tillagad torsk". Mysiga svaret från bror var "ni har väl inte ätit norsk skitfisk, det är bara skräpmat, oätbart!". De kan väl knappt tillaga eländet.
Min bror hade bestämt sig att vad jag än sa så skulle han nedvärdera allt... och det gjorde han. Inte ett enda positivt ord under samtalet som fortsatte i liknande stil.
Jag misstänkte att han var lite på fyllan, vilket inte gjorde tonfall och ordval till det mysigaste samtal jag haft. Långt ifrån!
Varför i helvete ringer en person ett sånt samtal?
Mitt svar till det är: "torka i EGO-fabriken", narcissisten behövde påfyllning i sin taskiga, trasiga EGO-själ.
Finflås är fint det...
Med viss nedlåtenhet kan min bror kommentera personer med fyllig och svulstig plånbok, lite snobbiga personer med stil och personer med "bättre sortens jobb". Han kallar dem "finflåset". Hans tonfall säger att det INTE är positivt att tillhöra finflåset.
Men gissa vem som trivs som fisken i vattnet bland finflåset. Bror och sambon umgås mest bara med personer jag beskrev ovan. Det var en byggherre som tjänade storkovan och ägde en egen ö, chefer hit och dit, ett betydligt äldre par som gav skenet att äga penningfabriken, m.fl.
Det äldre paret var intressant då karln mest pratade minnen om stora kukar. Alla har vi specialintressen men... Kärringen hans var så djävulskt skitförnäm att hon tränger sig före i alla köer som kom i hennes väg. Kul typer det där. Jag kan inte tänka mig att min bror och sambo kan ha minsta lilla gemensamma intresse med dem.
Vid ett tillfälle var även vi tillsammans med dessa personer + bror + sambo + barn och barnbarn + en annan släkting. Det blev lunchdax och följande händer: Finflåset ansåg att mathaket vi enklare människor tänkte besöka, inte dög. För fint ska det vara! Bror + sambo valde att följa finflåset till en annan finare restaurang.
Vi andra nöjde oss med ett enklare ställe (framförallt billigare) på vårt håll. Det var så väldigt (genomskinligt) tydligt att det var självklart mysigare att umgås med finflåset än med närmaste familjen. Alla gör vi våra val.
OK, det var kanske inte hela världen...
men så typiskt min bror! Fint ska det vara!
Likaså berättade min bror att han varit en hel dag på ett militärmuseum för att titta på militärhistoriska prylar. Detta gjordes, om jag minns rätt, med en gammal överste han träffat vid något tillfälle. Inte heller var det något som på minsta lilla sätt intresserar brorsan.
Men vad gör man inte för att glänsa rakryggat i närheten av dem som glänser mer än en själv. Det stärker ju självbilden en hel del.
Kosta vad det vill, men fint ska det vara!
Empati - What?
En gång i telefon... Min bror hade som vanligt ett av sina maratonsamtal ang. sin hälsa/sjukvårdsbesök. I ett försök att glida in på annat spår, frågade jag:
"Din son har ju precis gjort en hjärtoperation, hur har det gått, och hur mår han?"
Men så lätt kom jag inte undan... Bror svarade kort:
"Han är ju opererad, och mår bara bra!". Mer blev det inte sagt om det. Det fanns tydligen inget mer att säga i saken. Bror offrade ett ca 10 sekunders långt utlåtande ang. sin sons rehabilitering. Det var allt!
Efter 10 sek var han omgående tillbaka i sin egen värld med "never-ending" sjukhistoria.
Livet består av prioriteringar, och detta var klart en sådan.
Jag hoppas verkligen att han inte levt sitt liv på liknade empatilösa sätt mot sin familj.
Inget jag vet närmare om... och ska inte uttala mig om
det heller.
Syrran tycker och gör...
Vid sista samtalet med min syster anser hon att jag blivit hård och arg. Ja, man utvecklas utefter dem man umgås med. Att jag blev förbannad när hon spydde på sätet i vår helt nya bil var kanske onödigt men det var spontant. Hon ställde även sin handväska fylld med spya på vårt köksgolv. Viss uppluckring av en skarv i laminatgolvet kunde ses efter en natt av mysig väta.
Jag anser att de var klart sjukpåverkade redan när de for till oss, men att de inte klarade av att stanna hemma.
Jag blir så trött på systers hjälplöshet i alla situationer - Inget kan de klara av/lösa själva! Visst kan det vara dumt att bli arg på sådant, men har du dragits med det i alla år och vid alla tillfällen ni träffats så blir man... trött!
Från tiden då vi började träffas igen efter "uppväxten" fick jag ofta höra omdömet hur lugn jag var och att allt runt mig gick så lugnt till, jämfört med brorsan. "Det var lugnt och tryggt att ha mig i sin närhet."
Mmmmm! Det var då det!
I många många år hade hon "att-göra-listor" åt mig varje gång vi var på besök. När jag en gång vägrade att utföra listorna avtog hennes intresse för mig mycket märkbart.
Hon anser nu att jag har temperament men vad kallas då hennes utbrott, som t.ex. "DRA ÅT HELEVET - VAD FAN GÖR DU?" vilket hon halv-ofta skriker rakt ut.
En gång fick jag höra det när jag kastat ett par skurna tomater som legat framme i surströmmings-ångor.
Sådana utbrott räknas antagligen inte?
Varför skulle det påverka mig? Jag ska ju klara sånt utan att ta illa vid mig!
Så förbannat trött jag blir!
Bror köpte aldrig någon stuga
Efter att förhandlingarna kraschat gällande köp / samgående av syrrans stuga uppstod känslan eller kravet för min bror att köpa en egen stuga med sin sambo.
I ett tidigt skede sade jag till min fru att "det kommer aldrig att hända, inget stugobjekt skulle duga eller vara fint nog åt honom". För fint ska det vara.
Det är inget att skryta om, men jag fick rätt!
De tittade på flera stugobjekt men det var fel på alla.
Inte för att de sa orden, men vi hörde ändå:
"Äsch då, vi flyttar till Stockholm istället.
Det är finare att bo där."
...och så blev det!