Detta är jag... en bakgrund

För att ge en bakgrund om vem jag är som gjort denna 
hemsida berättar jag följande om mig själv:


När jag föddes hade jag redan en mor och far, dessutom en syster som var 15 äldre  och en bror som var 10 år äldre. Inget ovanligt i det... jo kanske den stora åldersskillnaden till syskonen. Jag är kanske ett typiskt sladdbarn, men jag vet inte...

Jag minns så klart, inte skvatt från åldern 0 - ca 4 år. När jag så småningom börjar minnas så minns jag inget speciellt... som var så bra, så roligt eller så minnesvärt från uppväxten. Det är kanske bra att det inte var direkta negativa minnen, men något häftigt borde jag för fan minnas, tycker jag.

Hemma fanns mamma och ibland pappa när han inte jobbade. Jag märkte vid middagarna att 2 personer till fanns där... det var mina syskon. I övrigt märkte jag aldrig av dem. Som jag minns kunde de aldrig tänka sig att ge mig någon uppmärksamhet, inte minsta lek. Jag kan ha fel men jag mins inget! Hade jag någon glädje av dem? Nä inte direkt!... Jo en gång i 11-12 års ålder fick jag följa min svåger och syster till Åland på deras semester, vilket var superroligt.

Syskonen bodde hemma under första delen av min uppväxt, sedan flyttade de hemifrån. Syrran träffade min nuvarande svåger och skaffade en lägenhet i samma stad. Brorsan flyttade till Storstan i någon form av vredesmod/ frigörelse... inte vet jag. Men det var ett jävla liv hemma mellan han och pappa innan han flyttade. Nått år senare kom han tillbaka tillsammans med sin nuvarande sambo, och skaffade eget boende.

Eftersom jag föddes sent var mina föräldrar relativt till åren komna. Så passa att jag skämdes för mina föräldrar
redan vid 7 års ålder. Under uppväxten minns jag inte att mamma kunde ge mig någon tid för lek eller annat tidsfördriv. I övrigt var hon en mycket snäll person som var mycket omhändertagande. 
Pappa kunde vid ett par tillfällen spela fotboll med mig. Han gjorde det med sådan inlevelse att han lika gärna hade skippat det hela... jag skämdes ögonen ur mig för att någon levande själ skulle se oss! 
På äldre dagar har jag förstått att pappa hade narcissistiska drag. Han var mycket ego-fixerad och allt skulle gå hans vägar på det sätt han tyckte. 
I övrigt minns jag inte att mina föräldrar engagerade sig i mig förutom när jag fick föreläsning om vad man inte ska göra. Självklart resulterade det att jag slutade berätta saker/händelse för dem.

Min barndom sammanfattar jag med att jag var ofta ensam och fick leka själv mestadels all tid. I övrigt kan jag inte klaga så mycket, förutom att pappa bl.a. tvingade mig att välja inriktning på gymnasieutbildningen. En linje som inte intresserade mig. Idag känns det som bortkastade år och att jag aldrig haft ett jobb som engagerat mig.
Men...men... Livet har gått ändå och jag har tillsammans med min fru och våra två barn haft ett mycket bra liv!

Bekantskapen med mina syskon återupptogs vid dryga 20 års ålder. Att detta påverkat mig i relationen med dem är jag helt övertygad om. Det är minst 10-15  års relation som aldrig funnits där, bara ett hål. Jag skyller detta på åldersskillnaden, inte så mycket på mina syskon. 

Om texten gällande mina syskon verkar negativ så är det så... Jag har aldrig haft närmare kontakt med dem förrän i vuxen ålder. Från min 20-25 års ålder har vi visst talat med varandra i telefon, men sällan träffats förutom sporadiskt hos föräldrarna. Under lång tid har sedan en viss accelererande narcissistisk personlighetsstörning hos min bror kommit i vägen för vidare kontakt. Under många års tid lät jag hans spott och spe mot mig glida under radarn, tills den dag jag satte stopp - hit men inte längre! Nu idag är all kontakt bruten pga narcissmen och vad den fört med sig!