För många år sedan...
Avlägsna släktingar på pappas sida var inbjudna av min bror och syster för att förtära surströmming i syrrans stuga. Även jag med fru var där. Vi var ett lagom gäng på ca 12-15 personer. 
Dessa avlägsna släktingar var alla totalt okända för mig, även för syrran tror jag. Brorsan knåpade ihop gänget genom att han som boulespelare tigare träffat en person i gänget. Mat var klar och alla sätter sig till bords...

Här börjar nu en av de mest pinsamma stunderna i mitt liv:

Min bror inleder med ett "välkommen tal". Absolut inget fel i det. Det brukar ju bara ta ett par minuter.
Efter välkomnandet drog narcissisten efter andan och började prata om att vi alla kommit upp i åren och dragit på oss vissa sjukdomar. Själv hade han drabbats av en MYCKET SVÅR sjukdom och hade gjort en mycket svår hjärtoperation. Nu var han ju okej, men det hade varit en mycket lång och mycket svår rehab efter den mycket svåra sjukdomen. (om jag minns det rätt var det en ganska vanlig ballongsprängning han hade gjort).

Hur fan han lyckades få ett kort välkomsttal till en fullständig redogörelse av sin sjukjournal vet jag inte. Hur lång tid han höll på med sitt sjukdomstal vet jag inte. Jag tog inte tid, men det var "sjukligt" långt.

Jag har aldrig tidigare varit med om att någon har stått upp inför nästan främmande människor och hållit tal om alla sina "svåra" sjukdomar, när avsikten är att bara hälsa dem välkomna.

Han pratade och pratade och upprepade sig i oändlig tid. Potatisen kallande. 
Jag skämdes för min bror som sökte sådan uppmärksamhet från sina nästan okända avlägsna släktingar. Men han kom ju självklart i det centrum han eftersträvade. Alla minns honom från denna stund!

Tur att alla var snälla sociala personer som höll 
masken...  Hur hade tillställningen slutat annars?


Vad hade en troende sagt - kanske "Halleluja"! 

Tips inför middagar: Håll korta tal med relevant innehåll!