En gång för länge sen fick vår syster och svåger idén att de ville ha en sommarstuga. 
Med vetskapen att de tillhör en av de mest hjälpsökande människorna i hela kommun var det inget bra beslut.

De fick tag på tomt med halvhyfsat läge. De hittade en stuga i byggsats (tror jag). Sagt och gjort så köpte de stugan. Nu återstod bara att bygga ihop den. Lätt som en plätt... men vem stod till buds att fixa allt åt dem? Jo, farsan och storebror. Själv bodde jag på annan ort och kunde inte hjälpa till.
Både farsan och brorsan var då (på den tiden) duktiga byggare och kan läsa ritningar, egenskaper som stugägarna helt saknade. Men nu skulle det byggas sommarstuga till viket pris som helst!

Farsan var ute vid bygget så ofta han kunde och orkade. Brorsan deltog så fort han kunde eller blev tillfrågad av syrran eller morsan... "Kan du komma och hjälpa till för pappas skull så han inte behöver jobba så hårt?" eller "det skulle gå mycket fortare om du var med och hjälpte pappa!"
Brorsan for till stugbygget så fort han någonsin kunde... "för att hjälpa till".
MEN vad ingen anande då var att han gjorde sitt "hjälparbete" för att samla poäng i stugan och kunna dra nytta av stugan när den stod klar. Han berättar själv hur han ställde upp i alla lägen, så fort han behövdes, helger och kvällar, på all ledig tid, att han offrade sin sambo och 2 pojkar, oavsett om de planerat utflykter, fara på besök eller andra fritidseskapader.
Hans sambo bestyrker att under hela stugbygget kom hon och barnen i kläm, helt i andra hand. Han hade ett klart syfte med att vara "duktig" och ställa upp för att ha förmåner i stugan.

Det kan/ska tilläggas att syster har gett bror viss ekonomisk ersättning under bygget så det har inte bara varit gratis arbete.

OK, stugan blev så klar som en stuga brukar bli. Ganska snart började min bror att (tjata) fråga om syster inte ska köpa en båt som de alla kunde åka ut på havet med. Det var inget syrran hade tänkt sig. Men brorsans tjat släppte aldrig taget... "Ska ni inte köpa båt, ska ni inte köpa båt... osv! Till slut föll syrran och svågern för trycket och köpte en mindre plastbåt med en fin utombordare. Inte helt billigt!
Det var ju lyckat och trevligt, men efter första sommaren dalade intresset för båten som en sten, och den såldes efter ytterligare några år. OK, båt-tjatet var ett klart narcissistisk drag som passade min bror bättre än något annat, men inte ens han hade intresse nog att vara ute till havs. Det var bara nyhetens behag!

Men det kommer mera... 
Åren efter båten började ett helt annat tjat. "Ni klarar ju inte av att sköta stugan! Är det inte dax att sälja stugan nu?" Tjatet började smygande för att klart eskalera med åren. Allvaret och tonen i frågan blev allt mer påtaglig och irriterat med tiden.

Tanken/tjatet tog så småningom skruv hos syrran. De kom då på planen att dela på stugan genom att brorsan skulle köpa in sig och bli hälften delägare. På så sätt kunde de behålla stugan men ändå ha den kvar. De skulle få lös kosing på ålderns höst samt att de kunde dela på ansvaret. Lysande tanke! Brorsan tillfrågades, och han nappade på kroken i tron att nu skulle han få ägarskap i stugan till ett fantastiskt bra pris då han jobbat arselet av sig i stugan.
Syrran och svågern lät värdera stugan av 2 oberoende värderingsmän. De adderade summorna och delade med 2, och fick vad de tyckte var ett rimligt pris. De drog av ytterligare en bra slant från värderingen då bror jobbat mycket för dem. En vacker dag presenterade de det beräknade priset...
Min bror gick minst sagt i (snarare igenom) taket, han blev urförbannad, skogstokig är för milt sagt! HAN som jobbat så vansinnigt mycket i stugan och offrat tid, familj och barn etc etc... Att han skulle betala så mycket skulle aldrig komma ifråga och syster kan dra åt helvete! Han sa upp bekantskapen, som en riktig narcissist alltid gör i trängda lägen.

Efter nått år i ovänskap kunde mina syskon återförenas, men något tal om att dela stugan kom aldrig upp igen.

Så här säger AI om långsiktig planering

Jag frågar AI:
Kan en narcissist arbeta / planera långsiktigt för något som kanske sker i framtiden. Tex att hjälpa till att bygga en stuga för att ha fördelar i framtiden när ägaren t.ex. vill sälja sin stuga?

AI svarar:

Absolut, en narcissist kan arbeta och planera långsiktigt, särskilt om det finns potentiella framtida fördelar för dem själva. Deras drivkraft är ofta att uppnå personlig vinning, oavsett om det handlar om att få beröm, uppmärksamhet, kontroll, eller konkreta materiella fördelar.

I exemplet med att bygga en stuga och sedan dra nytta av det vid en försäljning, är det mycket troligt att en narcissist skulle engagera sig. De skulle kunna se det som en investering där:

• De får en fördel: Genom att hjälpa till med byggandet kan de förvänta sig en del av vinsten vid försäljning, tillgång till stugan, eller någon annan form av "belöning".
• De får kontroll/inflytande: De kan se det som ett sätt att utöva inflytande över situationen eller personen som äger stugan.
• De får bekräftelse: De kan också få tillfredsställelse av att visa upp sina "förmågor" eller sin "generositet" genom att bidra, vilket kan leda till beundran från andra.

Det viktiga att komma ihåg är att deras motivation är egoistisk. De bygger inte stugan för att vara genuint hjälpsamma eller osjälviska, utan för att de förväntar sig något i gengäld som gynnar dem själva.

AI - slut   *********************************************************************

Att brorsan jobbade som en investering står för mig helt klart då han själv erkänner att han offrade sin lediga tid och familj för jobba i sin "investering" och blev så topp tunnor rasande när inte priset blev vad han hoppats på, och affären gick i graven.

Nu för tiden kallar han syrran och svågern för "ni är ju förfan dementa", vilket gjorde att syrran lät göra en demenstest. Testen visade att så är inte fallet. Inte ens där hade brorsan rätt!

Som en kollega till mig sa en gång i tiden:
Oj vad jag blir trött!

Om du har läst hit är du lite intresserad - hör av dig med dina erfarenheter: aktiv@självbilden.se